Det finaste vintern kan ge.

Det är så fint att stå högst upp på ett fjäll. Snö, smått blåsande vind och ett par skidor på sig. Jag älskar känslan av att bara stå där och se ut över andra snöbelagda toppar. Naturen kan vara så vacker ibland. Egentligen är den väll alltid det, bara att man inte tänker på det. Men det slår en verkligen när man står där, även fast man är kall eller andfådd efter att ha kämpat i backen, kan man inte tänka på något annat. Tiden stannar upp och man vet att pengarna man la ut på liftkortet, bilresan, skidutrustningen och allt annat var värt det här. Värt att få med i sitt liv.

Nästa vinter ska jag ta mig tillbaka till Trysil. Jag vill stå på det där fjället igen.

Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0