The cold swedish winter.
Sen så får jag inte glömma tystnaden. När det är som mörkast och nästan knäpptyst ute, man hör bara vinden ta tag i trädens grenar och röra upp det vita runt omkring. Det är riktigt fint det.
Lots of children have no fear.
Smältande is.
Isolering.
Hejhej, hemskt mycket... Perfektionist!
Det tar flera tryck på "radera-knappen" innan jag får klar en hel text (hej perfektionist!). Jag blir inte nöjd med mina meningsuppbyggnader (orden hamnar i fel ordning o.s.v.) och jag nöjer mig inte förens jag ser att allt verkligen ser bra ut (hej tidsslösande perfektionist!) Eller tja, i alla fall så som jag själv tycker det ser bra ut.
Vem fan bryr sig om det ser bra ut i meningarna jag skriver egentligen? (hej onödig perfektionist!) Ja okej, ni som läser måste väl förstå dem... Men även fast det är lite fel här och där så förstår ni väl hela sammanhanget ändå (eller?). Jag borde tänka så hela tiden men det gör jag ju inte. Jag bara fortsätter trycka på "radera-knappen" och slösar mer tid.
Nej nu ska jag sluta skriva om det här. Börjar må dåligt av att tänka på det och får mer och mer panik över att jag har skrivit så många fel i den här texten. Nu ska jag inte ändra någonting i det jag har skrivit. Bara för att liksom. Testa mig själv lite (hej panikslagen perfektionist!).
Okej det funka inte... FAN.
Hur gammal är du?
Långa Väntan.
Det finaste vintern kan ge.
Nästa vinter ska jag ta mig tillbaka till Trysil. Jag vill stå på det där fjället igen.
Våra hjärtans tid.
Andetag.
Hade han verkligen försökt att leva livet? Eller gav han bara upp?
Det är så mycket som har gått igenom mitt huvud på sistonde. Att vara med om en tågolycka är inte kul. Speciellt inte när man sitter på det tåget som körde över människan som låg där på rälsen. Jag har tänkt mycket på det, gått igenom vad som hände om och om igen igenom mitt huvud. Jag är inte den enda som har tänkt mycket på det heller. Stod väntande passagerare på perrongen som såg alltihopa, och lokföraren var helt förkrossad efteråt. Undra hur det är för dom nu. Hur många gånger dom har tänkt på det.
Jag hoppas på att han hade en riktigt bra anledning till att han tog sitt liv. Man ska inte slösa bort det på att en liten skitsak har hänt. Livet är mycket mer värt än så och det minsta man kan göra är att försöka leva det, inte bara ge upp och ta bort sig själv från jordens yta.
Ge mig nåt som tar mig någonstans.
Jag känner mig skoltrött.
Även fast att jag går på en great skola med fint folk i känner jag att jag bara vill därifrån. Sluta plugga och flytta någonstans. Livet nu känns bara som en dålig reklam före en bra film.
Jag sitter och väntar på att det långa äventyret med spontant planerade resor till varma länder, den första lilla lägenheten som man både hatar och älskar, galna nätter på stekheta pubar och allt annat underbart bara ska börja.
Skolan känns så liten i jämförelse med det som man kan uppleva i resten av världens alla hörn. Har inget tålamod till att vänta två och ett halvt år innan något ska börjar hända. Jag vill ha filmen, äventyret... Allt precis nu.
Please, låt mina drömmar slå in.
Man måste krossa hjärtan och starta krig.
Jag har så svårt att skriva ut känslor. Jag vill kunna skriva om hur jag känner och upplever saker, men det finns någon slags spärr i mig som säger att det är för personligt. Att inga andra behöver veta. Jag vill inte vara en sån person som blottar sig helt med allt den har inom sig, samtidigt som jag inte vill vara en opersonlig typ som inte skriver någonting om sig själv.
Nu tänker jag lyssna in Säkert! nya album ordentligt så jag åtminstonde kan sjunga ut vad jag känner. Hennes texter kan verkligen pricka rätt på en ibland.
Känslan
Vet inte vart den kom ifrån
Vet inte vad den vill mig
Hur kan man längta efter någonting som man inte vet vad det är?
Mer fina ord.
Beroende av pengar är en så liten del av livet egentligen, jämfört med hur beroende man är av andra människor.
Första snön.
Hör vindens svaga blåst ta tag i trädens sista löv.Se snöflingorna sakta falla ner på den frostiga marken. Känn tystnaden omringa dig i mörkret. Lyssna på Bon Iver eller Antony and the Johnsons i hörlurarna där du går. Blunda. Känn lyckan inom dig.
Jag vill ha vinter.
På väg till kaos.
Sorry if you read this.
About enlish, I will soon load up my pictures from London here. I have start to take every picture in RAW nowadays so the pictures look better and better, in my eyes. Hope in other eyes too.
My savior and my sin.
Ibland blir allt totalt fel
Ibland går allt bara åt helvete
Bratswurst & schnitzel.
Kom hem för några dagar sen nu, saknar det redan så mycket. Gröna landskap med höga kullar och djupa dalar, färgglada hus med fina målningar och trevliga släktingar som bjuder en på massvis med mat. En släkting ska visst gifta sig nästa månad och hon bjöd min familj till att komma, så kanske blir ett till Tyskland-besök inom kort. I hope so.