Andetag.

Han la sig där, mitt på tågrälsen bland den vita snön. Väntade på att tåget skulle komma, väntade på att ta sina sista andetag.
Hade han verkligen försökt att leva livet? Eller gav han bara upp?

Det är så mycket som har gått igenom mitt huvud på sistonde. Att vara med om en tågolycka är inte kul. Speciellt inte när man sitter på det tåget som körde över människan som låg där på rälsen. Jag har tänkt mycket på det, gått igenom vad som hände om och om igen igenom mitt huvud. Jag är inte den enda som har tänkt mycket på det heller. Stod väntande passagerare på perrongen som såg alltihopa, och lokföraren var helt förkrossad efteråt. Undra hur det är för dom nu. Hur många gånger dom har tänkt på det.

Jag hoppas på att han hade en riktigt bra anledning till att han tog sitt liv. Man ska inte slösa bort det på att en liten skitsak har hänt. Livet är mycket mer värt än så och det minsta man kan göra är att försöka leva det, inte bara ge upp och ta bort sig själv från jordens yta.

Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0